31.1.13

M.A.T.

Lax och sallad.


Min första måltid den här veckan. Det var gott, men inte orkade jag hela portionen eftersom min magsäck krympt till vindruvsstorlek under veckans lopp. Men härifrån börjar sakta men säkert återhämtningen!

SEN

Jag som aldrig är sen, (har typ aldrig försenat mig från någonting), märkte igår när jag redan hade ytterkläderna på mig och var på väg ut, för att vara i tid till en träff, att jag glömt bort att fylla i och skicka iväg en stipendiumansökan som skulle vara framme hos instansen idag.

Självklart när jag skulle printa ut ansökan för att fylla i den i bussen, hade bläcket tagit slut. Jag blev så förbannad att jag skrek! Mina nerver var inte helt sig själva igår annars heller pga att jag var svag av magsjukan, och så hade jag dessutom stora beslut att fatta gällande livet (återkommer till detta senare).

Vilken fiilis då jag märker att jag faktiskt har ett stämplat studieutdrag som krävs till ansökan, det fanns alltså ännu hopp.

Min man ställde upp och slängde mig till närmaste bibliotek där jag printade ut och fyllde i ansökan, medan klockan tickade och barnen skrek. Sedan behövdes ännu ett frimärke och de var ju självklart slut i den första butiken...

Vi har som tur en första klass postlåda helt nära oss, som töms först kl 20, så min man kuskade mig först till destinationen, dit jag hann i tid, och postade sedan brevet för mig. Tack gode gud för hans lugn och hjälpsamhet, skulle aldrig ha fått iväg ansökan och hunnit i tid till träffen utan hjälp.


30.1.13

TÅLAMOD

Ännu också på melon- och juggelinje, och har huvudvärk och fryser...

Jag är normalt snabb, effektiv, otålig eller vad man nu vill kalla det. Det är både bra och dåligt. Jag skall försöka lära mig under livets gång att uppmärksamma sådana saker som strider mot min snabba natur och lär mig något om att det ibland är bra att vänta, stanna, fundera, överväga o.s.v.

För jag vet ju att det ibland är bäst att vara sist, eller att man i alla fall inte behöver göra ALLT GENAST.

Sist kan vara bäst.

Jag har jätte svårt att lämna något till morgondagen som jag kan göra idag, och jag blir lätt otålig om något inte GENAST fungerar. Jag tror att jag skulle vara lyckligare om jag lärde mig lite av min mans "illemalla" attityd och lugn. Min man stressar sällan, han tar livet som det kommer och det går bra. Jag tror att effektivitet är en överskattad talang.

Jag har många kval för tillfället, men dem får ni höra om en annan dag, för nu skall jag vila.

29.1.13

VAKNA

Jag mår redan bättre och har fått i mig lite jugge och melon. Ibland kan lycka vara att vakna, fast man inte har fått sova tillräckligt.

Vet ni den där sköna känslan när man öppnar ögonen och förstår att allt är bra, som förut. Man har just drömt något grymt och fattar att det inte är sant. 


Allt väl.
Det är nog bra att andra människor inte ser ens drömmar, för de är ju helt galna ibland. Men de är också märkliga. Jag har ibland drömt om saker som sedan händer, naturligtvis är det ju saker man mer eller mindre medvetet gått omkring och funderat på att kan hända men ändå... Oftast är det ju tvärtom, att man drömmer i någon form om det som man redan upplevt. De gångerna jag drömt om något som sedan händer skulle jag gärna visa upp min dröm för andra också. Ofta är det ju så, att man först efter att det händer säger att man drömt om samma sak, och hur många tror på en då?

                                                                

28.1.13

NORO

Det var nu int riktigt dethär jag menade med bring it on...
Fick Norovirus !

27.1.13

FÄRDIG

Fick idag ensamtid, lever, städat, skrubbat och sheivat och nu ligger jag i soffan under filten.

Vi åkte en sväng in  till stan,
röda byxorna och jag.

När jag kom hem serverades detta.

Jag älskar lever, den nästbästa levern kan man äta på Eeron Keittiö


Lite vardagslyx skadar aldrig.

Nu känner jag mig trött och lycklig. Bring it on nya veckan, jag är så färdig för dig! 

SIMHALL

Simhallen är ett av mina favoritställen numera. Vi brukar gå dit med hela familjen en gång i veckan. Min man simmar med vår äldre son och jag sitter på kaffe med vår yngre. Det var faktiskt i simhallen för någon månad sedan som jag hade den andra riktigt bra  "borta från hemmet-stunden" med min yngre son. 

Tidigare, då han bara skrek, var det inte så trevligt alla gånger... Jag kommer ihåg en episod på Sveaborgsfärjan då en mamma sa till sitt barn: 
-"Vauvalla on nälkä". Hon sade inte -vauvalla  on ehkä nälkä, utan HON visste varför mitt barn skrek. Nåh, jag var ju helt enkelt tvungen att vända mig om och berätta för henne lite om kolik...

Den första goda stunden med min yngre son upplevde jag då jag förde honom på zonterapi. Terapin hjälpte i och för sig inte på långsikt mot koliken i hans fall, men jag hade innan det aldrig sett honom glad eller nöjd. Han var en annan beibis under hela timmen som vi var där, och sov ofta bra efteråt. Zonterapeuten var underbar, hon log och beundrade honom och sade en massa komplimanger, något som JAG verkligen då ville och behövde få höra. Jag kan varmt rekommendera Zonterapeuten Jaana och hennes fina utrymmen!


Zonterapi i Brunakärr


Men ja, tillbaka till simhallen.. Ni kan tänka er att när den här lustikurren klär sig i sina små turkosa simpparen, sätter delfinerna på ryggen och sin "ear-band-it" på huvudet, att det inte går att vara annat än rörd och leende.

    
Lustikurren

Idag när vi skulle åka till simhallen satt jag på mina röda byxor, för jag fick feedback igår av min kära syster att jag såg tråkig ut, och så kan vi ju inte ha det!

Inte tråkiga.



Under tiden lustikurren får ha tumistid med pappa, så får jag ha tumistid med lillis. Jag brukar äta gott och dricka ett par koppar kaffe med någon härlig sötsak till. Det är en riktigt skön stund i veckan.


Utsikt från café.

Morgonmål.


Idag fick vi dessutom sällskap till cafét av härliga "dubbelgudmor", så det var ju en extra trevlig förmiddag idag.

Café

Gudmor och lillis.

Idag tyckte lillis att det var så tungt och spännande att titta på alla simmare och vänta på storebror och pappa att han somnade.

Trött

26.1.13

STIL

Mitt liv just nu utspelas för det mesta i hemmet, så "bare with me" om ämnena i bloggen har ganska mycket att göra med mig själv och det som händer inom dessa fyra väggar. Om ni orkar följa med så kommer det säkert när våren äntligen är här att handla om annat också, och på hösten blir det helt andra bullar om planerna håller. 

Nu fick det räcka med tänkandet: 
-int ids jag inreda här för om vi sen flyttar så.... 
Jag är som sagt hemma största delen av tiden så det är ju viktigt att hemmet är sådant att jag trivs här.

Jag har ganska vågad (nån kanske tycker smaklös) stil vad gäller inredning. Jag är inte rädd för färger eller mönster och kombinerar lite galna, opassande saker med varandra.    Men det är vårt hem, så om jag och min man tycker det är hemtrevligt, så är det ju det som räknas. 

"Wallart med barn-magneter"

Duschgardin i barnrummet.


Jag var mycket effektiv igår. Jag ville ha nya gardiner och en matta till sovrummet, men det blev några grejer till... Var inte rädda jag köpte inte boggmattan! Ni som känner mig, vet förståss att alla inskaffningar var på plats innan läggdags. 


Den nya mattan i sovrummet.

Mattan har grön-turkosa kanter.

Vita gardiner


En filt som binder ihop mattan med sängen, och
 passade bra med ett par kuddfodral jag redan hade.

Barnrummet fick också en ny matta.
Den är lite vågig än, men sätter sig säkert.

Ny tavla som min man valde till vardagsrummet.


Henne glömde min man först i butiken, men den var som tur
 kvar där han hade lagt den...







25.1.13

FLÄTA


Tillbaka till barndomsminnen.

Jag hade alltid ganska kort hår som liten flicka, perus polkka med pannlugg. Jag kommer ihåg när vi var med skolan och simmade på lågstadiet, hur jag avundades de flickor som hade så långt hår att de kunde fläta det. Det var i och för sig inte flätan jag var avundsjuk på, utan det var den våta fläcken de fick på sin skjorta i omklädningsrummet när den våta flätan hängde över deras rygg. Min förtjusning för flätor bottnar antagligen från dessa tider.

Jag har fortfarande inte långt hår, men så pass långt är det att om jag bara har tiden på morgonen, så kan jag göra en frisyr som ofta innehåller en fläta i någon form. Att sätta upp håret vackert är en liten sak som kan få mig på bra humör, borde göra det oftare...

Löst med fläta.


Två blir en fläta.

Franskfläta

Hästsvans på fläta.

Kanske flätan är så nära lycka någon treenighet kan mig erbjuda.

24.1.13

GODISAR

Min man kom överraskningsvis hem tidigare idag, så vi hann ut ännu när det var ljust. Pojkarna är så rörande med sina utstyrslar och knallröda kinder.

Godis1

Godis2
Så att det inte skulle bli allt för hälsosamt var vi inne i Filmtown och roffade åt oss godis som vi skall konsumera när pojkarna är och sover. Nam!

Godis3


Underskattat

TAPET

En gammal tapet från 70-talet som jag köpt billigt, har fått fungera som "uppiggare" av fula saker. 
Allra först skaffade jag den för att vi i vår förra lägenhet ville dela upp rummet med skåp, och de skåp som fick stå för denna uppgift hade allt annat än en vacker baksida... Sedan i vår nya lägenhet har tapeten fått täcka den fula sockeln ovanför köksskåpen och det alltid, överallt lika fula elskåpet.

Baksida på skåp
Sockel

Elskåpet
Med mycket litet besvär kan man förvandla det fula till vackert. Förvandlingen av elskåpet t.ex. tog mig inte många minuter och blev mycket trevligare att titta på i tamburen.





                                                               



23.1.13

PÄRLOR

För en dryg månad sedan skulle jag på kontrollbesök till tandläkaren för det hade varit en stund sedan senast. Jag har ingen tandläkarskräck fast alla mina visdomständer är utrivna, men inte är det nu drömmen om lyckan, och inte hör det nu heller till mina top fem saker jag gillar att göra. Jag var dessutom ganska säker på att detta inte skulle bli det enda besöket, för jag hade ju varit gravid och ammat de senaste två åren... Nåh, jag får ta ut det mesta av denna egna "kvalitetstid", tänkte jag skämtsamt då jag åkte iväg. 


"Kuuskaksnelonen B4,  seiskakolmonen A9, viisvitonen puhjennut, planktorotaatiota seiskassa..." o.s.v. Ni vet det där tandläkarsnacket som man inte begriper något av, men som alltid låter lika skrämmande! Och jag var ju förberedd på att bli uppläxad p.g.a. att tandvården inte varit min prioritet nummer ett under de senaste månaderna, och jag visste att jag hade varit lat med tandtråden...

Sedan avslutades tandläkarspråket och jag fick ta av mig de hypersexiga glasögonen. Hördu, det finns ingenting att anmärka, DINA TÄNDER ÄR SOM PÄRLOR och du skall veta att du är lyckligt lottad, sade tandläkaren åt mig. Jag blev helt förvirrad, lite generad, visste inte vad jag skulle säga. Okej, så jag behöver inte komma tillbaka?, var väl det jag fick ur mig.

                                                                    
Jag var så glad och lycklig när jag gick ut ur rummet att jag tror att jag log för mig själv. Dina tänder är som pärlor, vad härligt sagt! Jag antar att tandläkaren kanske hänvisade till anatomin av mina tänder mer än utseendet, men det brydde jag mig inte om för jag hade ju tänder som pärlor <3


22.1.13

ÖVERRASKAD

Då jag fick min första son för snart två år sedan var det en drömmarnas uppfyllelse och allt i att vara mamma till en liten pojke motsvarade mina förväntningar, det var nästan för enkelt. När vi flyttade för ett år sedan började motgångarna. Först var det sonens öroninflammationer, sedan blev jag själv drabbad av den värsta influensan någonsin och som socker på toppen tänkte det ofödda barnet födas för tidigt så jag blev "sängbunden" till den sista 1/3 av graviditeten. Det var långa månader och jag skulle aldrig ha klarat dem utan min man, syster och mamma som hjälpte till och vännerna som kom och hälsade på både till sjukhuset och hem.


Gravida jag fick bara ligga.


Jag kommer ihåg hur jag räknade dagar och veckor och hade en massa delmål i sikte som t.ex. om beibin ännu hålls inne ett par veckor så kan den överleva.... Tyvärr gick det inte att tänka på denna tid som en skön vilopaus innan den nya beibin föds... Jag tänkte då att om jag klarar det här så klarar jag vad som helst, jag tänkte på hur härligt det skulle bli när beibin föds och jag igen kunde gå ute, göra saker.

Min andra som föddes i medlet av maj, den härligaste tiden på året då allt just börjar. Sommaren blev dock inte riktigt den jag hade tänkt mig, för min andra son hade kolik i fyra månader, och även efter att det värsta var över var han missnöjd ofta. Det var plötsligt inte mera så lätt att vara mamma. Jag kände mig otillräcklig och så trött som en människa bara kan bli.

Jag blev överraskad av hur stor skillnad det är mellan att vara mamma till ett barn och två barn. I mitt fall handlar det om två helt olika verkligheter, ingenting är lika. Jag kunde i början inte tänka på något annat än hur trött jag var, jag ville bara sova, sova, sova. Aldrig tidigare hade jag förstått hur viktig sömnen är, att man blir galen om man inte får sova.

Fortfarande känner jag mig trött hela tiden, och det har inte gått en natt som jag skulle ha fått sova ostört sedan min andra son föddes. Men den här tröttheten är hanterbar och ibland kan jag ligga till nio i sängen med min ynge son bredvid mig, medan min man sköter om vår äldre sons morgonritualer. Jag skakar inte mera av panik när min man åker iväg till jobbet på morgonen, som jag gjorde i början. Det blir lättare och roligare hela tiden med barnen, och de gör mig lyckliga varje dag fast de är omöjliga. Det är lycka i vardagen det.


Såhär står det på vår sovrumsvägg
och  det är ett bra motto.

Tack vare det tunga året har jag lärt mig att vara lite mer ödmjuk mot mig själv var gäller sådant som t.ex. ordning och reda i hemmet. Jag har tvingat mig själv att bry mig mindre om trivialiteter. Det har varit en tung men bra resa att få ett andra barn. Verkligheten är full av överraskningar, som man kan lära sig något nyttigt av om man bara inställer sig på det!

Sängen, så bäddad den någonsin blir numera.

21.1.13

SJÄLVKLARHETER


Tänk så många saker vi tar för givna varje dag, saker som gör att vardagen fungerar som vi är vana vid att den skall göra. Det är ofta först då något händer som vi märker att det vi tar som en självklarhet inte är det. Vi förstår att uppskatta det vi har först då vi inte har det.

Hyn är inget som vi lägger någon större uppmärksamhet vid så länge allt är okej. Jag har torr hy som jag alltid, speciellt om vintrarna, får smörja in. När jag var gravid fick jag konstiga utslag både i ansiktet och på kroppen som brände och kliade fruktansvärt. Ingenting hjälpte tills jag av en slump provade på Dr. Hauschas Med serie. Jag vill dela med mig denna information till alla som lider av irriterad hy av en eller annan orsak. Den här krämen är utan like och med omedelbar inverkan. Jag blev så lycklig då jag hittade en lösning till något jag redan inställt mig på att få lida av i månader. Jag har fortsatt att använda  ansiktskrämen även efter graviditeterna.

Dr. Hauschka Med,  Ice Plant


Det är mycket man kunde lära sig av barnens härliga upptäckarglädje. Min son är varje dag lika glad då han hittar brandbilen i leksakslådan. Varför blir inte jag lika glad varje dag för t.ex. koppen kaffe på morgonen eller det att min hy inte kliar?

Det är också skrämmande hur lätt man blir van vid saker. Jag kommer ihåg hur jag i åratal drömde om en egen balkong där jag kunde plantera lite blommor och örter, vädra kläder och sitta i lugn och ro. När vi flyttade för ett år sedan gick denna dröm i uppfyllelse, och vi fick en stor balkong. Visst planterade jag blommor och örter och tycker om att sitta där, men inte kommer jag ihåg att uppskatta balkongen som en drömmarnas uppfyllelse.


Tröjan vädras och
Murgrönan ännu vacker.
Vad beror det på att människor i vårt samhälle verkar mindre lyckliga? Kan det ha att göra med det ständiga överflödet? Eller är det så att vi inte får visa att vi är lyckliga, att vi lärt oss att dölja det, ja kanske till och med från oss själva? Det är svårt att vara lycklig om man kontinuerligt tänker på att det  finns något mer och något bättre att eftersträva. Man måste stanna upp och  njuta av stunden, det man har just nu att vara tacksam och lycklig för.  

20.1.13

TILLSAMMANS

Söndag är min favoritdag på veckan, för då är familjen tillsammans hela dagen. Söndag är den enda dagen som min man alltid är ledig från jobbet och då brukar vi göra något som jag inte kan göra ensam med barnen. Det handlar inte om stora spektakel, redan det att ta en promenad i friska luften är lyx för mig. Vi bor i ett hus utan hiss och speciellt nu på vintern när båda barnen ännu är små är det nog mycket sällan jag får ut oss alla ensam...

Jag uppskattar söndagar kanske ännu mer just därför att vi aldrig har ett helt veckoslut tillsammans.

Mina ögon 
Fula men varma

Is under bron

Sorlande

Sol

Dagssömn

Passagerare

Månsas friluftsstuga


Café

Vackra fönster


Fönster 2

Mellanmål

Värme

Hurtigt

Rolig
Det var ganska spännande att iaktta omgivningen med tanke på denna blogg. Jag ville försöka fånga något på bild som ger en uppfattning om hur och vad jag ser på under en söndagspromenad. Bilderna ovan är resultatet.