28.9.15

MASKINVERKSTADENS BRUNO




Jag var i går och trotsade min evighetsflunsa till Konepajan Bruno, ett relativt nytt veckoslutsloppis i Vallgård. Utrymmet var underbart, loppisen var bara halvfull av försäljare och ingen ryysis. Jag gjorde alla mina egna fynd i ett och samma bord (scarf, blus, byxor, skor) och dem ser ni på mig på bilderna ovan. 

25.9.15

KOKOSOLJA

Kokosolja

Kokosolja

Jag har nyligen fått reda på vilken superprodukt kokosolja är. Jag kommer inte att göra någon definitiv utredning på alla dess hälsoeffekter, eftersom ni själva kan Googla mer information om ni blir intresserade. Här berättar jag bara kort varför jag köpte en burk av denna mirakelvara:

  • Förmånlig, ekologisk naturprodukt för hela familjen.
  • Fuktar och behandlar hyn, motverkar ålderstecken och fungerar som solskydd och deodorant. 
  • Blanda kokosolja med grovt salt så har du den perfekta body scruben, eller använd som sådan när du rakar dig.
  • Fungerar som balsam, sköter hårbotten och ökar hårtillväxten.
  • Kan och bör också ätas. Förbättrar bl.a. matsmältningsbesvär och immunförsvar.
Jag tycker själv inte speciellt mycket om kokosdoften, men till min glädje kan jag konstatera att den i kokosoljan är mycket mild. Smaken är också mild vilket gör att man lätt kan blanda i några skedar nästan i vad som helst. Rekommenderar till alla. En burk till köket och en till badrummet.

22.9.15

EN TOM, LÄNGTANDE FAMN

Tyhjä Syli, Kaisu Jouppi

Bild: Kaisu Jouppi ur boken Tyhjä Syli

2011-2012 väntade jag mitt andra barn. En dag fick jag ett samtal av min vän som berättade att vår gemensamma bekanta, som också var gravid, hade fött en flicka, en perfekt liten flicka som hade dött i livmodern dagen innan. Hon var nu en mamma, men utan det barn hon födde.

Ett par månader senare hamnade jag själv in på sjukhus, mitt  barn var i fara att födas för tidigt, för tidigt för att säkert klara sig. 

Det var tunga tider på många olika sätt för mig själv, jag fick knappt röra på mig på tre månader. Det som fick mig att orka, det jag gång på gång tänkte på var min bekanta som i stället för dopet var tvungen att närvara sitt eget barns begravning. De egna svårigheterna fick perspektiv.

Jag har ingen aning om hur de kvinnor som är tvungna att genomgå intrauterin fosterdöd (fi: kohtukuolema) känner sig. Jag försöker inte ens förstå. Jag vet att jag inte kan. Det jag däremot kan, är vara tacksam. Tacksam för min egen del. Tacksam för att Kaisu Jouppi givit ett ansikte och en röst åt dessa kvinnor. 

Boken Tyhjä Syli är ett mästerverk. Boken riktar sig ingalunda enbart till personer som själva blivit berörda av det behandlade fenomenet. Det är en visuellt otroligt vacker och läsvärd bok för envar.



VIMMAPRINT BY MAIJA LOUEKARI

Vimmacompany, AW15, Maija Louekari, Etnoraita, Läikkä

Vimmacompany, AW15, Maija Louekari, Etnoraita, Läikkä

Vimmacompany, AW15, Maija Louekari, Etnoraita, Läikkä

Vimmacompany, AW15, Maija Louekari, Etnoraita, Läikkä

Vimmacompanys höstkollektion är underbar! Jag var här om dagen i Harakanpesäshop och såg en stor del av kläderna live. De underbara färgranna blusarna ("etnoraita" och "läikkä") som pojkarna har på sig på bilderna ovan fick vi i går i posten. 

PS. Vimma har utvidgat sitt urval nu även till ytterkläder, jess!

17.9.15

MADE IN FINLAND

Marimekko Unikko


Marimekko, Made in Finland

Marimekko, Ratia

Marimekko, Juniann, Made in Finland


Hösten är här och jag har igen blivit biten av loppisloppan. Egentligen har jag sprungit på loppisar för att hitta en "trummisjacka" åt Sampo, som han plötsligt kom på att han vill ha, men i stället för den har jag hittat allt möjligt annat, som ni ser.

Min princip är att kvalitet lönar det sig att satsa på också på lopptorg. Alla kläder ovan är inhemska och man både ser och känner att de kommer att hålla minst lika länge till.

Marimekkos unikkoskjorta som jag har jag på mig i dag, tycker jag faktiskt bra kunde höra till AW15 kollektionen. Den varma svarta enkla vinterjackan och den rymliga klassiker "weekendväskan" var ju bara för bra fynd för att vara sanna!  Klänningen och skjortan på den näst sista bilden är välkomna uppiggande kryddor som jag definitivt kommer att klä mig i nu under höstens dystra dagar.

9.9.15

HABITARE 2015 - PASTELLFÄRGER, MOSSA OCH KONSERVERADE DOCKOR

Habitare 2015

Habitare 2015, Vitra

Habitare 2015

Habitare 2015, Artek


Habitare 2015, Artek

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015, Marimekko

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015

Habitare 2015, ahead!

Habitare inredningsmässan startade idag. Trash cuisine, ahead! och the Block är  avdelningarna jag själv tyckte var inspirerande och rekommenderar att ni inte missar dessa om ni besöker mässan. Installationen med paraplyerna i taket var fantastiskt fin, och i "skräpköket" fanns bl.a. akvarium med olika ätbara levande insekter i...

Det är roligt att bli överraskad och förtjust, och det blev jag många gånger under dagens lopp. Min visuella själ fick bränsle för en tid framöver.

6.9.15

DEPPIG VECKA




Förra veckan började pojkarna på dagis och allt var bra. Efter sommaren kände jag mig full av energi och tänkte att jag skulle sätta i en ny växel i arbetssökningen. Jag var färdig för vardagen. Jag träffade också första gången assistenten på dagis och den personen gjorde ett bra första intryck på både mig och Sampo. 

Tyvärr blev det bara en dag dagis förra veckan, eftersom pojkarna genast fick någon jävla virus så att de varit i hög feber turvis hela förra veckan. Tur i oturen var att Sampo var feberfri på fredagen så att vi kunde åka iväg till neurologen på Barnets borg som planerat, och fick således ergoterapi rekommendation också av neurologen. 

Min man hade födelsedag på torsdagen, han fyllde trettio år, och på fredag kväll firade vi honom hos hans pappa. På lördag hade också min man sedan hög feber och har legat i sängen sedan han kom hem från jobbet. 

Jag orkar med vardag och barn och specialbehov och allt möjligt annat, men jag blir helt galen på de här "dagis-sjukdomarna" som gör att hela ens egen tid går förlorad. Jag har lindrigt sagt varit mycket oinspirerad under den senaste veckan och känner att all energi jag fick laddat upp under sommaren redan runnit ur mig. Det blir en lång höst. Jag har ingen aning om hur arbetsliv och barnfamilj någonsin skall kunna gå ihop. Det känns ju som den sämsta kombinationen någonsin.

Vet inte heller hur det kommer att bli med bloggandet, beror på många olika omständigheter. Förra veckan tog jag kanske fem bilder och finns det inte bilder så har jag inget att säga. 

På Snapchat har jag däremot varit relativt aktiv, där krävs ingen omtanke, och allt du lägger ut raderas inom ett dygn. Skönt.

Det kommer bättre dagar, det vet jag.