23.1.17

GALLERIA ESPLANAD UPPGRADERAR UTBUDET



I februari öppnar både &Other Stories och Samsoe&Samsoe sina första affärer i Finland. De här butikerna har för mig varit sådana som jag varje gång besökt i Köpenhamn, så jag tycker i alla fall att det här är en god nyhet. 

Galleria Esplanad har kanske hittills lite sökt sitt utbud, men nu när Cos, Marimekko, Nilson, Zio, Filippa K,  &Other Stories och Samsoe&Samsoe alla finns under samma tak tycker jag det börjar verka som det bästa köpcentrumet i Helsingfors.

17.1.17

SKAM-INGET ATT SKÄMMAS FÖR



Två långa skamfyllda nätter och en tredje på kommande. Jag som många andra talar nu om den norska tonårsserien Skam. För mig som väl kunde vara huvudkaraktärernas mamma, var serien en nostalgitrip till den egna ungdomen som redan ligger tjugo år tillbaka i tiden. 

Själv tycker jag inte att ordet skam beskriver serien eller ungdoms verkligheten speciellt träffande.   Ur mitt perspektiv finns det inget att skämmas för i att vara ung och handla därefter. Ungdomen är tiden då det hör till att göra misstag, prova sig fram och misslyckas. Varför ungdomarna känner skam (om det nu är det titeln är ute efter) har jag ingen aning om. Det borde väl vara för givet att utvecklingen sker som den gör. 

Om jag ombads berätta om min egen ungdom skulle ett nyckelord vara rykte. Det är också något som behandlas i serien. Hur viktigt det är vad andra tycker om en. Det var mycket som kretsade kring  begreppet i min egen ungdom. Ett rykte baserade sig inte nödvändigtvis alls på fakta eller faktiska händelser, utan på det en viss person ville att folk skulle tänka om en annan. Det sociala klimatet i ungdomen var mycket tävlingsinriktat. Det tävlades om popularitet. Det fanns mycket osäkerhet och avundsjuka jämnåriga emellan, många fördomar och så fanns en tendens till rädsla för det man inte kände till eller begrep. Sällan var någon nöjd med det hen var, utan det fanns alltid någon att se upp till. 

Beskrivande för undomstiden skulle jag också säga att var ett slags oskuldens rus. Kärleken spelade en stor roll. Man var alltid förtjust i någon och sex var ju förstås något man gick omkring och drömde om, önskade och var rädd för.  När man väl hittade någon man blev ihop med, så levde man i någon slags symbios med sin käraste. Inget annat än det "vi" man då hade var viktigare. Man var så oerhört lycklig och förälskad. Man hade ju ganska få skyldigheter på den tiden, så man kunde ju på ett helt annat sätt kasta sig in i förhållandet. Känslorna var så förbannat starka att man ibland kände att man inte klarar av dem. Inte konstigt att man inte kunde rationalisera en känsla man aldrig tidigare upplevt, eller hade mycket lite erfarenhet av.

Skam förde mig tillbaka, jag kände hur det kändes. Jag saknar och saknar inte ungdomstiderna. Det finns kanske en gnutta sorg inbakat i den känslan Skam väckt hos mig. Jag begriper att den kärlekskänsla som så fint i serien med hjälp av en duktig stylist, skådisar och musik skapas är historia. Vi som redan upplevt vår första kärlek, får den aldrig tillbaka. Det är på gott och ont once in a lifetime.

På fredagen kommer den tredje säsongen till Arenan. De två första säsongerna "följer med" ett par flickor ur ett underbart personligt flickgäng. Perspektivet i serien är ungdomarnas eget, och den enda vuxna som egentligen får någon uppmärksamhet i serien är den knäppa skolhälsovårdaren. 

Föräldrarna lyser i serien med sin frånvaro. Det här tror jag att är en avgörande faktor i att också vi äldre åskådare kan relatera bättre till de för sin ålder mer moget presenterade karaktärerna. I serien är frånvaron av föräldrarna fysisk, vilket jag tycker att är ganska märkligt. Ur de två säsongernas perspektiv är det en regel att gymnasieelever är självständiga. Visst präglas tiden av en känsla av föräldrarnas frånvaro beträffande det som händer i ens liv, men jag tror och hoppas att föräldrarna (eller andra betydelsefulla vuxna) ändå finns där i de allra flesta fall då de behövs.  Vännerna är naturligtvis viktiga och kan hjälpa en komma till rätta i mångt och mycket, men när det handlar om till exempel ät störningar, sexuella övergrepp eller graviditet så är det  ett för stort ansvar att läggas på en ännu inte vuxen människas axlar. 

Den tredje säsongen skall "följa med" en av killarna. Det blir intressant att se om det har någon skillnad att könsperspektivet ändrar, med tanke på den egna identifikationen. Jag har på känn att de flesta av oss, oberoende av kön, har känt liknande känslor i ungdomen. Om inte, så får jag kanske reda på något jag har nytta av om tio år, då mina egna killar är i den åldern. Förväntningarna är höga , och nej jag skäms inte över att jag väntar. 

Can't wait to find out!